Anders Wikdahls hemsida, nu med "blogg"

Eller en resa från uppgång till fall.

Jag håller på att med stort nöje läsa Tage Erlanders dagböcker från mitten av fyrtiotalet till sextiotalet.  De böckerna verkar vara som ett slags föregångare för dagens bloggare enligt Dagens Nyheters krönikör Björn Wiman. Erlander var nog en stor föregångare på många områden, men med mycket små tankar om sig själv. Det går inte att förstå hur han kunde dominera dessa decennier politiskt med tanke på hur han kritiserade sig själv som talare och debattör.

Att tänka sig att Erlander skulle sko sig på det allmännas bekostnad är helt orimligt, i så fall krävs hållbara bevis. Erlander åkte spårvagn till jobbet och blev ibland hämtad av sin fru Aina i Amazonen. Någon reseräkning från henne i detta sammanhang är lika otänkbar.

Då styrde inte riksdagens anvisningar och regler i första hand, utan moral och sunt förnuft, något som även idag måste vara ledstjärna  före diverse reglementen. Det gäller alla medborgare, men särskilt våra folkvalda, de måste vara beredda på speciella krav från oss väljare.

Sveriges på 1900-talet största parti har nu passerat sin storhetstid och är akterseglat av tiden själv. Jag tillhör inte de politiskt närmast sörjande, men måste ge Umeås Lennart Holmlund rätt i att tidigare i år överväga sin avgång om Juholt skulle väljas till ledare för socialdemokraterna. Holmlund har fått rätt många gånger då han uttalar sig efter att ha ”tänkt till lite” och han har förmodligen en stor politisk känsla för vad som är gångbart. Nu för tiden kommenterar inte Holmlund något kring Juholt, också det är värt att notera.

När Juholt i riksdagen säger att ”ingen ska behöva tvivla om vart Socialdemokraterna vill ta landet” så tvivlar jag på att följa med på den resan, liksom på hans omdömesförmåga och på hans kompetens som oppositionsledare och som eventuellt möjlig statsminister.

Alliansens medarbetare sitter troligtvis nöjda på sina rum och planerar för ytterligare fyra år vid makten efter nästa val. Segern är redan klar! Se bara upp för omotiverade reseräkningar och andra avarter av girighet. För dagbok över var ni är, vilka ni möter och håll koll på ekonomin, så som de som vill lyckas politiskt  i USA gör.

En annan gång ska jag tycka till om press, undersökande journalistik, meddelarfrihet och annat nödvändigt i den fria världen, något som precis har drabbat Juholt.

 Vädret

Inte mycket att klaga på även för en gammal Skellefteåbo.  Sol, sol i stort sett dygnet runt. Regnet under juni och juli kan nog bara den bruna gräsmattan klaga över. För växtriket blev ändå augusti månad lite bättre regnmässigt, 20 mm nederbörd till och med den 22. Midsommarhelgen som vi firade i stugan med inbjudna bekanta var nog den kallaste midsommaren på länge, men inte desto mindre mycket trevlig.

Arbetet

Ingen riktig semester har det ju varit, mest beroende på  att jag  ju nu är ålderspensionär. Till råga på allt så har jag hittat en lämplig ny syssla med anknytning till min tidigare roll som projektledare, ett deltidsjobb som konsult och koordinator för Umeå kommun i Trafikverkets Umeåprojekt Västra länken. Dessutom har jag engagemang i en utredning inom MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) för att organisera hur vi som tidigare försvarsfrivilliga ska kunna hitta former för att bidra med vår kunskap till krisberedskap vid incidenter i det civila samhället. Något som tyvärr har visat sig vara högst aktuellt i sommar med tanke på vad som skett i vårt broderland Norge.

Nu är dock tanken att mer fysiskt arbete ska ske och arbetsbyxorna är nytvättade i väntan på kommande insatser. Hittills har norrväggarna på husen i stugan blivit laserade och 8 träd är fällda och upplagda för avhämtning. Bordet på bryggan har också fått en rejäl upprustning.

Resor

Redan i månadsskiftet maj/juni reste vi till huvudstaden för att heja på sonen i Stockholm Maraton. Och naturligtvis för att träffa barnbarnen! En ”tvådagars” till sommarstaden Luleå var väl egentligen en arbetsresa. Sedan bar det iväg till storstaden igen, medförande en motorsåg och nytvättade arbetsbyxor för att fälla ett äppel- och ett plommonträd, samt spika trall och plank.

Två resor till våra bekanta i Sillskatan, Skellefteå har det också blivit. Där var det lika vackert väder. Till Mickelsträsk och Vindeln har vi också gjort en avstickare

Till Warszawa åkte vi under en weekend i mitten på augusti. Även om jag läst mycket om staden och dess invånares lidande under anrda värdskriget, är jag förvånad över hur väl den blivit återbyggd. Warszawa blev en mycket positiv överaskning med en modern stadsplanering och mycket gröna ytor. De historiska platserna var ömsint återskapade som om inget kunna förstöra dem. Det 231 meter höga kulturpalatset som Polen fick i gåva av Sojetunionen på 50-talet blir i detta sammanhang som elefanten i glasbutiken, ganska felplacerad.

Warszawa den okände soldatens grav

Warszawa kulturpalatset

(Men nu har vi bokat en resa till Turkiet, mer om detta sedan.)

Stugan

Hela sommaren har stugan varit utgångspunkten för våra göranden. Ett andningshål med lugn och ro jämfört med allt som händer runt om i den stora världen. Båten har fått sig en ordentlig översyn, men inte har det blivit mycket på havet i år heller! Årets cykelfest trevlig som vanligt liksom årets stugfest som nu hölls på ett nytt ställe med mycket lämplig lokal.

Aktiemarknaden

Sommarens enda riktigt mörka moln, när vänder det?

Nolia

Känns som om den mässan är på väg ned. Lite folk den dag vi var på besök, så det var lätt att handla. Vårt fokus var i år på luftvärmepumpar.

Kommande projekt

Ja, men med hänsyn till akut tidsoptimism ber jag att få återkomma.

Under hösten och vintern har jag i min släktforskning kunnat lägga lite pussel med  alla som bär vårt efternamn (men med lite varierande stavning). Det verkar som jag nu lyckats till 98% att koppla alla personer till sina förfäder.

Då det berör även de som lever och är kartlagda i närtid kan jag inte publicera denna del av min forskning, utan drar en gräns vid cirka 1940, vilket är en allmänt accepterad gräns med hänsyn till personlig integritet.

Min kartläggning ligger i en länk HÄR. Öppna länken och sök efter något namn som är bekant eller känt. Sedan går det länka sig bakåt till anfadern.

Är du intresserad av den nyare delen av forskningen går det bra att sända e-post till anders(snabela)wikdahl.eu och beskriva från vilken anfader ättlingarna önskas. Beskriv också vilken koppling som finns till efternamnet eller annat motiv till att efterfråga de yngre ättlingarna. Jag är också tacksam för dina kommentarer i övrigt!

Tage Erlander 1966, bild: Freddy Lindström

På årets bokrea fanns Tage Erlanders första dagböcker tillgängliga till mycket låga priser. Jag hade nästan beslutat mig för att köpa dem, men tänkte till och gick på biblioteket och lånade  delen som omfattar tiden 1945 till 1949. Vad är det för innehåll i böckerna egentligen? Det var ju inte från TE:s sida tänkt att publiceras, utan var helt privata tankar just för stunden.

Den TE som jag växte upp med på 50- och 60-talet upplevde jag som en riktig gråsosse, en ”tråkig” politiker utan impulsivitet och lockelse. Hans framträdande en gång i Hylands Hörna i slutet på karriären, där han drog historien om prästen som ”ladder öm”, bättrade på hans framtoning i mina ögon då i alla fall.

Jag började läsa och blev överraskad av den frispråkighet som TE hade i sina noteringar. Här sägs minsann precis vad och hur alla i omgivningen klassificerades. Själv hade TE väldigt liten tro på sin förmåga och kände sig ofta krasslig och otillräcklig. Då han  överraskande utnämndes till statsminister i oktober 1947 blev han av  omgivningen betraktad som en parentes efter den legendariske Per Albin Hansson, som helt hastigt dog samma månad. Efter 23 år som regeringschef omklassades han till Sveriges längste statsminister i dubbel bemärkelse, då han efterträddes av Olof Palme.

Dagböckerna ger som jag ser det, oavsett om man delar TE:s socialistiska syn eller inte, en bra bild av Sveriges nutidshistoria, förvånansvärd klarsynt och analyserande, samt utan baktankar, men utifrån TE:s ståndpunkter.

I den första delen 1945-49, som jag precis har läst klart, beskrivs de första åren som statsminister. Han går hårt åt bland annat folkpartiledaren Ohlin, som han aldrig verkar hitta något gott hos. Även TE:s närmaste kollegor och partimedlemmar hängs ut som mindre bemedlade å huvudets vägnar, så sker bland annat med en kommunalpamp i Värmland. han tar ofta själv på sig att saker ibland blivit felhanterade.

Nu har jag börjat med nästa bok och hoppas att den överaskar lika mycket.

Sitter just nu och läser en bok om Suezkrisen 1956. Ser ut som en tanke med hänvisning till det som pågår i Egypten just nu. Författaren Sven Olov Johansson, var signalist i den första svenska FN-bataljonen UNEF.

Själva Suezkriget startade den 29 oktober då Israel angrep Sinai och Suez, sedan Egyptens president Nasser  i juli förstatligat det engelsk-franska kanalbolaget. Därefter kastade sig England och Frankrike in på Israels sida, som det skulle visa sig senare enligt en gemensam överenskommelse med kodnamnet ”Musketör”.

FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarsköld lyckades till sist med uppbringande av all sin diplomatiska skicklighet ordna ett eld upphör den 6 november. Under denna pressade tid föddes också idén med en FN-styrka för att övervaka eldupphöravtalet.

För att särskilja FN-trupperna från de stridande parterna skapades de ”blå baskrarna” som i själva verket på grund av tidsbrist kom från ett stort överskottslager i Amerika. I juli 1957 var det återigen relativt lugnat i området, tack vare Dag Hammarsköld och de nya FN-trupperna.Ja, och så fortsatte det med 6 dagarskriget mellan 5 och 10 juni 1967, Jom kippurkriget i oktober 1973 som så småningom slutade i Camp David-avtalet 1978 .

Sedan Israels krig med Libanon 1978, 1982 och 2006. PLO:s och Hizbollah:s inträde på scenen och så vidare. När blir Mellanöstern en politiskt stabil del av vår lilla men dyrbara värld?

Mina egna minnen från krisen 1956 var bland annat att min morbror fick köra bil på söndagar, trots att det var bensinransonering. Vi var nästan ensamma bilister på gatorna i Skellefteå en sensommarsöndag det året. Ett annat minne är från Ungernrevolten samma år, då vi hade en stor tändsticksask med Ungerska flaggan på. Den hade mina föräldrar köpt till stöd för upprorsmakarna.

Under 6-dagarskriget 1967 var jag på min första utlandsresa till Spanska Sitges söder om Barcelona och hade inte alls kontroll på vad som hände någon annan stans än där. Väl hemma blev jag via närstående varse om hur världen blivit omskakad igen.

las Ramblas i Barcelona 1967

Nu går det undan. Slutet är nära. Idag blev jag efter nästan 11 år i projekt Botniabanan avtackad med alla obligatoriska tillbehör, blommor, tavlor, gubben ”lyftet” (ovan) och tal av VD.

Som jag antytt tidigare har det varit en fantastisk tid tack vare framför allt duktiga och trevliga medarbetare. Det monument som vi  lämnat efter oss skäms ju inte heller för sig.

I samband med mötet kom vi överens att jag jobbar till den 31 mars och står till förfogande till den 30 juni. Sedan är det långsemester!

Under hösten har suget på att investera i nya vitvaror i köket och i nya däck till bilen känts allt kraftigare. (I själva verket är däcken helt slut och spishällen, köksfläkten samt frysen likaså.)  Dags att kasta sig ut i kommersen.

Visst var det så att Gislaved och Nokia tillverkade de bästa däcken sist? Gram gjorde väl bra kyl/frys på sin tid? Electrolux är ju bra men dyra, precis som Miele (som väl var franskt, eller tyskt?)

Vår Siemens diskmaskin går ju fortfarande bra och ugnen från Husqvarna ska väl gå ett tag till, men inte är det lika bra grejor som  .

Nya märken som Gorenje och Samsung vågar man väl inte lita på, eller Whirlpool?

Nu måste detta utredas, vi börjar med däcken. Gislaved, till att börja med, visar sig vara ett varumärke hos det tyska företaget Continental AG, med andra kända varumärken t.ex. Uniroyal, Semperit, Barum, Viking och så Gislaved och Continental naturligtvis.

Nokia är väl ett rejält finskt företag som gör mobiltelefoner, gummistövlar och däck och kan vinteväglagets förutsättningar? Inte mycket rätt, en fabrik ligger visserligen i Finland men den nya fabriken ligger i Ryssland och störste ägare är Belgiska Bridgestone Europé NV/SA. De säljer också däck under namnet Nordman och Hakkapeliitta.

Men Michelin är väl ändå Michelin? Ja, det verkar så men Michelin äger också  Klèber och  sedan 1990 äger de också Uniroyal-Goodrich Tire Company i USA.  (Men varumärket Uniroyal äger ju Continental?) De har fabriker i USA, Kanada, Thailand, Japan, Polen, Manilla, Columbia, Kina, Algeriet, Ryssland, Rumänien och Tyskland och Ungern (Taurus), förutom i Frankrike förståss. Man förstår varför de också ger ut Guide Michelin, en restaurang guide för gastronomer runt om i världen.

Med dessa nödvändiga basfakta åkte jag till HB-däck och köpte Continental utan att fundera mer.

Hur är det med vitvarudjungeln då? Jo, lika stora konglomerat är dessa jättar.  Electroluxkoncernen till exempel förfogar över bland annat dessa varumärken:

Zanussi
Wascator
Westinghouse
AEG
Electro-Helios
Husqvarna
Volta
och en massa andra mer eller mindre kända.

Bosch eller Simens då? Ja dessa företag gjorde det genom en joint venture och bildade Bosch Siemens Hausgeräte GmbH, där varumärkena Bosch, Siemens, Gaggenau m.fl. ligger samlade.

Cylinda, det gamla fina svenska märket, finns ju kvar, eller? Jo det stämer men varumärket heter numera ASKO och ägs sedan i augusti 2010 av det slovenska vitvarutillverkaren Gorenje, skandinavsk produktion är det fortfarande. Gram, det fina danska märket, ägs numera av Amica Wronki S.A. i Polen och produktionen är flyttad.

Vad ska man nu köpa i denna djungel? Jag valde att ringa till Gränsbygdens köpcenter i Markaryd och handla en Electrolux köksfläkt, en Electro-Helios spishäll och en Bosch kyl/frys, enkelt!

Jag hörde en intervju med Torgny Lindgren härom dagen. Det som fascinerade mig i det han berättade var den osäkerhet och även otillräcklighet, som denne store författare från Västerbotten kände, trots att han är världskänd och sitter i Svenska Akademien. Är det  ”Skelleftesyndromet” han har råkat ut för?

Syndromet kan beskrivas som följer. (Här måste jag  först berätta att jag är född och uppväxt i Skellefteå.)

Skelleftebon bekymrar sig om allt som eventuellt kan inträffa eller inte inträffat. Om huruvida det beror på honom att det blev si eller så och vad man kunde ha gjort annorlunda. Han grämer sig med stor energi över saker som han inte kan påverka, men som man utan större risk kan ha synpunkter på.

Syndromet kan sammanfattas i en allmänt pessimistisk läggning för personen, som gör att man alltid utgår från det värsta scenariot som kan uppstå. I det fall han måste uttala sig i lite mer positiv nyans gör han oftast en negativ omskrivning, som till exempel om maten varit riktigt god: ”Det här var ju inte så dåligt!”

Frågan är nu, går det i arv till kommande generationer, eller är det miljön i norra Västerbotten som skapat syndromet?

Åter till Torgny Lindgren, fortfarande en stor pessimist, trots ett antal år i mindre karg miljö. Det oroar mig. Han kan också vara ordkarg, som till exempel i mötet med en annan  författare, Stefan Stenudd (blogglänk). Torgny Lindgrens pessimism kommer också fram i hans senaste (sista) bok ”Minnen”, där minnet beskrivs som ”synens gråstarr och hörselns tinitus”.

Läs biografin på Wikipedia.

Synpunkter?

Denna vecka har varit fulltecknad på ett mycket trevligt sätt för undertecknad. Under tre dagar har vi tillsammans med olika intressenter deltagit i invigningen av järnvägen mellan Ångermanälven och Umeå, en storsatsning på infrastruktur som inte skett sedan början på 1900-talet.

Det började på torsdagen den 26 augusti med ”Personalens premiärtåg”, där samtliga anställda och konsulter fick möjlighet att åka med det första persontåget på banan. Vi var cirka 330 personer totalt. Från Frånö avgick ett helsvart tåg från SJ Event klockan 11.30. Tyvärr råkade vi ut för en incident innan tåget kom in på själva Botniabanan, strömmen (som levererades av EON) försvann på grund av att ”proppen gick” och vi blev fördröjda in till Kramfors cirka 30 minuter.

Tåget med två Rc6 1394 och 1396 i Kramfors

Efter ett kortare stopp i Kramfors fortsatte vi till Örnsköldsvik, där Botniabanan genom Lennart Westberg överlämnade en ”löpare” till kommunen. En löpare är en stor sten som inlandsisen slipat till en rund jättekula. Den hittades vid sprängningsarbeten för banan.

VD Lennart Westberg vid den överlämnade "löparen".

Efter lunchen bar det iväg på avsedd avgångstid 14.43 till Husum. Den stationen står på en hög bro vid fotbollsplanen. Där passade Örnsköldsviks kommunalråd och tillika BBAB:s styrelseledamot Elvy Söderström på att överlämna ett Legotåg till en lycklig kille som räknat ned dagarna till invigningen.

Elvy Söderström överlämnar legotåget

Vidare mot Nordmalings fina station dit vi ankom 15.48. Där bjöds det på fika med Botniabanekaka och tal av Sune Nordlander, som är teknisk chef i kommunen. Plattformen som tyvärr sjunkit efter byggandet på grund av stora sättningar i undergrunden, är nu ombyggd och redo att förse tågen med passagerare.

Plattformen i Nordmaling

Näst sista stoppet blev givetvis Hörnefors. Resan gick på 12 minuter! Den stationen står liksom Husum på en lång bro genom samhället. Bron korsar över två vägar och Hörneån, så det finns följaktligen två uppgångar till den. Bron är dessutom läckert designad!

Hörnefors resecentrum underifrån

Sista stoppet blev naturligtvis Umeå Ö. Där klev vi av vid 17.30-tiden efter en 14 minuters resa från Hörnefors, för en välbehövlig paus innan personalfesten startade på Nolia klockan 19.30.

Personalfesten börjar med mingel, sedan trerättersmiddag, tal, underhållning av Kabaré Kanalen och slutar med samkväm och dans. Fantastiskt trevligt att en gång till få träffa alla trevliga och kunniga medarbetare som under dessa 11 år arbetat åt projektet. Festen varade till sent på natten, turligt nog hade jag närmast till hemmet!

Så är det dags att återgå till arbetstakt igen efter en lång och skön semester i 5 veckor. Det har dessutom varit min längsta semester under arbetskarriären. Normalt i anläggningsbranschen har sommarsemestern varit 3 till 4 veckor. Det har dessutom varit min sista ”normala” semester under sommartid, nästa år är det långledigt i form av arbetsfritt i all framtid.

Årets sommar har varit en av de bättre vädermässigt och livligaste på bra länge. Till midsommaren var det vår tur att gästa Sillskatan utanför Skellefteå, som vanligt trevligt och lättsamt. En bild från silltårtan får illustrera den helgen.

I början på juli kom vår dotter med hunden Stina på långbesök. Hundvalpar är något speciellt, att få deras tillit och möta en trofast blick är stort. Jag vet inte om de rackarna medvetet kan anlägga den där ”jag behöver dig”-blicken, eller om det bara är vi som inbillar oss det. I alla fall så har Stina påverkat oss på detta förtjusande sätt.

Juli fortsatte med besök hos vänner och vänbesök hos oss, minisemester till Bjuröklubb och inte minst, inköp av tvättmaskin till stugan.

Sedan kommer son, sonhustru, barnbarn och två taxar till oss i stugan. Nu kommer en period där det mesta går på högvarv. Vi hinner ändå njuta av barnbarnen och varandras sällskap emellanåt under en vecka som naturligtvis gick rasande fort.

Så nu mitt under pågående åskväder kan jag konstatera att denna sommar, som visserligen inte alls är slut än vädermässigt, blir mycket trevlig att minnas.