Kung Carl XVI Gustaf och landshövding Bo Källstrand kommer till Frånö

Nu till själva huvudnumret, den högtidliga invigningen av Botniabanan med Kung Carl XVI Gustaf, lördagen den 28 augusti. Kungen kom till Frånö, cirka 4 kilometer söder om Kramfors på Ådalsbanan, vid 10-tiden efter att ha flugit till Kramfors flygplats.

Lite före tidtabell, klockan 10.20, lämnade tåget, Regina 9062 ”Gröna Tåget”, Frånö och ankom Kramfors några minuter senare. På platsen fick vi för första gången höra den sång som skrivits speciellt för invigningen framförd av en ungdomskör med ungdomar från alla fyra kommunerna som Botniabanan går genom. den sången kommer att bli en hit!

Talade gjorde Bo Kellerstrand, Jan Johansson kommunstyrelsens ordförande, Anna Grönlund Krantz vår styrelseordförande och infrastrukturminister Åsa Torstensson, innan H.M Konungen invigde Kramfors resecentrum.

Mycket folk i Kramfors

Incidenter ska ju hända vid alla invigningar, så i stället för att en propp gick som för premiärtåget, så fick invigningståget problem med att komma iväg på grund av att för hög spänning tillfördes. Reginan tål högst 16000 volt, men nu var spänningen 18000 volt, något som medförde att tåget inte gick att starta. Efter 7-8 minuter var dock spänningen normal och vi gled iväg norrut.

Från Kramfors till Västeraspby där Botniabanan startar är det cirka 21 kilometer. Tyvärr är den gamla delen av Ådalsbanan inte i bästa skick, så det gungade kraftigt i Reginan. Desto tydligare noterade alla passagerare övergången till den mycket komfortabla banan som fortsatte över Ångermanälven.

Sedan bar det iväg via banans högsta punkt och genom alla långa tunnlar i 200 kilometer i timmen till Örnsköldsvik, dit vi kom några minuter sena.

Vise statsminister Maud Olofsson tog mot kung Carl Gustaf i Örnsköldsvik

I Örnsköldsvik höll kommunstyrelsens ordförande Elvy Söderström, vår VD Lennart Westberg och Maud Olofsson tal. Därefter invigde H.M Konungen resecentrumet. Vi bjöds sedan på Kungalunch. Efter lunchen visades den hökuggla upp som sedan skulle släppas fri efter en fångenskap.

Mer kommer inom kort.

Kungen och jag (längst till höger!)

Fredagen den 27 augusti var vikt för invigning av den nya godsbangården i Umeå, en satsning på 1 miljard kronor helt utanför Botniabanans investering, men i nära samverkan med vårt projekt.

Dagen började på Folkets Hus med ett seminarium om det logistiknav som nu bildas i Umeå med resecentrum, godsbangård och  hamn som centrala byggstenar. Därefter fick vi åka med tåget från Umeå Ö ut på bangården för invigningen.

Renhornen spelade före tågets avgång till godsbangården.

Inte förrän man står på plats på godsbangården förstår man hur omfattande den verkligen är. Umeå har nu den modernaste bangården i Sverige och kommer att bli en förebild för hur framtidens terminaler ske se ut och fungera med oberoende operatörer. Denna terminal äga av INAB och opereras av ISS TraffiCare AB.

Västerbottens läns landshövding Chris Heister talar.

Själva invigningen av bangårdar sköts av rejäla pjäser. Idag  fick Green Cargos Td44 371 tjänstgöra som invigningslok. Efter följde andra kraftiga dragare som Hector Rails nya Tauruslok med topphastighet 230 km/tim.

Före invigningen

Invigningen

Dagen som arrangerades av INAB och Trafikverket avslutades med en god trerättersmiddag på anrika Officersmässen I20, tackar, tackar.

Denna vecka har varit fulltecknad på ett mycket trevligt sätt för undertecknad. Under tre dagar har vi tillsammans med olika intressenter deltagit i invigningen av järnvägen mellan Ångermanälven och Umeå, en storsatsning på infrastruktur som inte skett sedan början på 1900-talet.

Det började på torsdagen den 26 augusti med ”Personalens premiärtåg”, där samtliga anställda och konsulter fick möjlighet att åka med det första persontåget på banan. Vi var cirka 330 personer totalt. Från Frånö avgick ett helsvart tåg från SJ Event klockan 11.30. Tyvärr råkade vi ut för en incident innan tåget kom in på själva Botniabanan, strömmen (som levererades av EON) försvann på grund av att ”proppen gick” och vi blev fördröjda in till Kramfors cirka 30 minuter.

Tåget med två Rc6 1394 och 1396 i Kramfors

Efter ett kortare stopp i Kramfors fortsatte vi till Örnsköldsvik, där Botniabanan genom Lennart Westberg överlämnade en ”löpare” till kommunen. En löpare är en stor sten som inlandsisen slipat till en rund jättekula. Den hittades vid sprängningsarbeten för banan.

VD Lennart Westberg vid den överlämnade "löparen".

Efter lunchen bar det iväg på avsedd avgångstid 14.43 till Husum. Den stationen står på en hög bro vid fotbollsplanen. Där passade Örnsköldsviks kommunalråd och tillika BBAB:s styrelseledamot Elvy Söderström på att överlämna ett Legotåg till en lycklig kille som räknat ned dagarna till invigningen.

Elvy Söderström överlämnar legotåget

Vidare mot Nordmalings fina station dit vi ankom 15.48. Där bjöds det på fika med Botniabanekaka och tal av Sune Nordlander, som är teknisk chef i kommunen. Plattformen som tyvärr sjunkit efter byggandet på grund av stora sättningar i undergrunden, är nu ombyggd och redo att förse tågen med passagerare.

Plattformen i Nordmaling

Näst sista stoppet blev givetvis Hörnefors. Resan gick på 12 minuter! Den stationen står liksom Husum på en lång bro genom samhället. Bron korsar över två vägar och Hörneån, så det finns följaktligen två uppgångar till den. Bron är dessutom läckert designad!

Hörnefors resecentrum underifrån

Sista stoppet blev naturligtvis Umeå Ö. Där klev vi av vid 17.30-tiden efter en 14 minuters resa från Hörnefors, för en välbehövlig paus innan personalfesten startade på Nolia klockan 19.30.

Personalfesten börjar med mingel, sedan trerättersmiddag, tal, underhållning av Kabaré Kanalen och slutar med samkväm och dans. Fantastiskt trevligt att en gång till få träffa alla trevliga och kunniga medarbetare som under dessa 11 år arbetat åt projektet. Festen varade till sent på natten, turligt nog hade jag närmast till hemmet!

Så är det dags att återgå till arbetstakt igen efter en lång och skön semester i 5 veckor. Det har dessutom varit min längsta semester under arbetskarriären. Normalt i anläggningsbranschen har sommarsemestern varit 3 till 4 veckor. Det har dessutom varit min sista ”normala” semester under sommartid, nästa år är det långledigt i form av arbetsfritt i all framtid.

Årets sommar har varit en av de bättre vädermässigt och livligaste på bra länge. Till midsommaren var det vår tur att gästa Sillskatan utanför Skellefteå, som vanligt trevligt och lättsamt. En bild från silltårtan får illustrera den helgen.

I början på juli kom vår dotter med hunden Stina på långbesök. Hundvalpar är något speciellt, att få deras tillit och möta en trofast blick är stort. Jag vet inte om de rackarna medvetet kan anlägga den där ”jag behöver dig”-blicken, eller om det bara är vi som inbillar oss det. I alla fall så har Stina påverkat oss på detta förtjusande sätt.

Juli fortsatte med besök hos vänner och vänbesök hos oss, minisemester till Bjuröklubb och inte minst, inköp av tvättmaskin till stugan.

Sedan kommer son, sonhustru, barnbarn och två taxar till oss i stugan. Nu kommer en period där det mesta går på högvarv. Vi hinner ändå njuta av barnbarnen och varandras sällskap emellanåt under en vecka som naturligtvis gick rasande fort.

Så nu mitt under pågående åskväder kan jag konstatera att denna sommar, som visserligen inte alls är slut än vädermässigt, blir mycket trevlig att minnas.

I onsdags kom vår dotter till stugan med sin lilla hundvalp Stina. Stina är född den 28 mars i år och är en ”trevägskorsning” mellan papillon/chihuahua och tibetansk spanniel. Hon väger just nu drygt 3 kilo och ska så småningom bli dubbelt så tung.

Man kan inte säga annat än att det är den livlig krabat. Hon verkar också vara mycket kavat och trygg. Den energi som finns i denna lilla kropp kan man bli mycket avundsjuk på. Hon tröttar inom några minuter ut äldre hunddamer med sina lekförsök. Vi vuxna som kan disponera resurserna lite bättre räcker ändå inte till i längden.

Nu har jag anställt Stina som trädgårdsmästare med huvudansvar för bevattningen av gräsmattan under nuvarande torka. Hon har tagit sin an sommarjobbet med förväntad energi. Nästa steg, om några år, så får hon ta över gräsklippningen också!

Idag kom jag igång riktigt bra med semesterprojekten. Eftersom vi väntar besök av våra barnbarn under juli månad så måste jag naturligtvis fixa en sandlåda till dem. Spikandet och sågandet var förberett och gick fort. Men inkörningen av sand tog rejält med tid, jag vet inte hur många dumperlass det blev till sist.

Sista lasset med dumpern

Ett önskemål sedan 25 år från min kära hustru har varit att bygga ”kryss” under räcket på altanen. Buskarna vid räcket har också blivit så stora att de trängt sig in på altanen en bit. Helt plötsligt var det också på plats! Vilken rivstart på semestern, men vad ska jag göra i morgon? Kanske ta det lugnt så att projekten inte tar slut före semestern gör det?

Äntligen kryss

Glad midsommar!

och med en bild av den första clematisblomman för året önskar jag trevlig sommar med värme och välförtjänt avkoppling.

(Bilden är tagen den 22 juni vid altanen hemma)

Så var projekt ytterdörr inklusive räcke klart. På lite avstånd och med en fager omgivande grönska ser det riktigt bra ut. Nu är trappen oljad och utemöblerna på plats, det är dags för den varma sommaren att anlända.

Nästa projekt blir en sandlåda i stugan till barnbarnen, projektering av den pågår. Kul med rimligt stora arbetsuppgifter så att hela tidplanen kan rymmas inom en vecka!

Nu börjar det hända saker i stán. Sommarens aktiviteter är äntligen på gång. Umeå är en mycket fin stad även denna årstid. Uteserveringar och parker fylls på med kvinnor och män med förhoppningsfulla tankar om riktigt varma och soliga dagar.

Kulturen har dock hoppat i sjön, eller i Umeälven, inför den årliga uppdateringen av sevärd konst, se bilden ovan. Om det beror på att kulturhuvudstadsåret 2014 kommer närmare och vissa av projektideérna redan har börjat dumpas , har jag ingen aning om. Handen pekar nedströms och vad som sedan skall ske är ännu dolt för alla nyfikna umebor.

Om handen är en förlängning av, och hänvisning till, den nyinvigda skulpturparken på Umedalen borde den rimligtvis peka uppströms, vilket hade varit en mer spänstig och levande lösning tycker jag. (Eftersom endast döda fiskar simmar nedströms.)

Handens storlek, pekfingret är cirka två meter, gör att tillhörande kropp är 18 – 20 meter lång. Om den nu finns där nere?

I så fall vore den nog en önskekropp för Carl- Henrik Svanberg, ordförande i Brittish Petroleum, då han säger sig ömma för ”the small people” nere i det oljeindränkta Louisiana, USA.

(Bilden är inte tagen med min nya kamera utan med mobiltelefonen, därav en halvdålig upplösning.)

Äntligen är det nya taket ovanför ytterdörren på plats. Tyvärr har dörren under väntetiden på detta blivit rejält  utsatt för vädrets makter och tidens tand. Nu är i alla fall dörren slipad och dokumenterad av min för dagen nyinförskaffade kamera, en Sony A350. Den ”gamla” A100:an, som jag är mycket nöjd med, har omhändertagits av en mig närstående person, som numera utvecklat sitt fotokunnande på ett övertygande sätt.

Framstegen i dörrprojektet kommer naturligtvis att redovisas här längre fram. Som vanligt har projektet utvecklats med ett trapp-  och räckestillägg. Alla bilder kommer numera från denna kamera: