Anders Wikdahls hemsida, nu med "blogg"

I juni 1961 flyttade vi från Viktoriagatan till Kanalgatan 26, alldeles öster om ”Teknis”. Det var ett alldeles nybyggt hyreshus som verkligan var modernt. Farväl till ved och kol, välkommen centralvärme och kaklat badrum. Jag fick ett eget rum till och med.

Den enda egentliga nackdelen var att Radio Luxemburg hördes sämre i stenhuset än i det gamla trähuset, men Radio Nord kom i stället och fick duga. Sedan förändrades ju Sveriges Radio också och jag började föra veckonoteringar om resultaten på Svensktoppen, kolla på  Wikipedia eller på Sveriges Radio, som sändes varje lördag klockan 15.

Sommaren  -62 fick jag jobba som sommarbonde i Kusmark, ungefär 2 mil norr om stan. Där fick jag verkligen lära mig att köra traktor och alla redskap som hörde till. Det var långa arbetsdagar, så jag bodde där under veckan till och med. På helgen tog man moppen hem och tog igen det som förlorats i sömnväg.

Bolinder Munktell traktor av rätt årgång

Somrarna -63 och 64 fick jag jobb hos stadens parkförvaltning hos stadsträdgårdsmästare Cullman. Mesta arbetet under säsongen var att hålla rent i Stadsträdgården, kratta gångar och plocka skräp. Det roligaste var att plantera kaktusar vid ”Johanna i parken”. Det var nytt mönster varje år som skulle följas, en utmaning för varje parkarbetare med självaktning. Sedan skulle det ju rensas ogräs mellan kaktusarna också, då pallade vi upp en lång stege på båda sidor om rabatten och låg på mage och rensade.

Vi började klockan 7 varje dag, det var inte snack om att dra på benen, utan arbetet var i full gång omedelbart, Cullman kunde ibland göra en kontrollrunda på väg till sitt jobb.

En morgon kom engelsktalande turister ut från Stadshotellet för en tidig promenad. De beklagade sig över att ”Johannan” inte var igång och sprutade vatten. ”I will fix it” sa jag på bästa skolengelska och startade fontänen. Turisterna var verkligen imponerade över det och vilken välutbildad arbetskraft som låg och rensade ogräs i parken.

1964 tog jag körkort, vilket gjorde att aktionsradien kunde utökas drastiskt jämfört med mopedens. Från Brännan, Boviken, Morön, Sörböle, Falkträsket och Sunnanå till Boliden, Byske, Skelleftehamn, Bureå och Burträsk, det blev skillnad! En ny Volvo Amazon införskaffades i familjen och vilken frihet det innebar.

Amazon -64 framför Lejonströmsbron och Landskyrkan

Året 1965 blev ett omvälvande  för mig på många sätt. Som en av de sista skolorna i hela Sverige tog vi studenten i maj. Likafullt kom det en snöby då vi skulle fotografera oss på stan. I och med examen slutade Skellefteå mer och mer att bli den fasta utgångspunkten för mig, men stan var fortfarande min hemort. Nu gällde först 15 månader i Boden, se fliken ”Lumpen”.

Studenten den 11 maj 1965, Lena E till vänster, kusin Christine till höger.