Anders Wikdahls hemsida, nu med "blogg"

Så är vårbruket avklarat, minst två veckor tidigare än normalt, både hemma och i stugan. Jordfräsen är på reparation för tredje året i rad, den är 34 år gammal och börjar få krämpor. Men dessemellan är den pigg och rask samt det viktigaste: lättstartad.

Dags att börja med produktutveckling och försköning av utemiljön. Något som väntat  i ett antal år är rabatten utanför matrummet som inte fick sin kantsten mot gräsmattan vid den förra uppdateringen för 10 år sedan.

Första problemet var att hitta en kantsten som liknar de gamla. Men vi frågade en som vet (Beijer Bygg) och där fanns identiska stenar till ganska rimligt pris. Sedan var det bara att gå till verket. Ett ganska enkelt jobb om man tittar på lite avstånd.

Glömt var att en björk stått i ena hörnet och framför allt tillhörande stubbe. Att samma hörn inte var i rät vinkel borde väl vara ett lätt problem med den maskinpark som finns i garaget, alternativt i stugan. Lagen om tji inträffar naturligtvis då det handlar om maskinerna, den man behöver är naturligtvis på annan plats just då.

Jobbet är nu i full produktion och stubbresterna är avlägsnade. Det fräsfirman inte hade gjort ordentligt för tre år sedan gjorde jag med spett och spade. Just nu jobbar jag med det sneda hörnet som alltså blivit ett riktigt pysselhörn. Då det är klart är det bara att stapla sten raket fram, eller……

Bonusmaterial från påsken, våra barnbarn på besök:

Isac i stugan under påsken 2011

Noa på gården påsken 2011

Fina killar tycker farfar och farmor!

Till alla som tittar förbi önskas en riktigt Glad Påsk!

Tage Erlander 1966, bild: Freddy Lindström

På årets bokrea fanns Tage Erlanders första dagböcker tillgängliga till mycket låga priser. Jag hade nästan beslutat mig för att köpa dem, men tänkte till och gick på biblioteket och lånade  delen som omfattar tiden 1945 till 1949. Vad är det för innehåll i böckerna egentligen? Det var ju inte från TE:s sida tänkt att publiceras, utan var helt privata tankar just för stunden.

Den TE som jag växte upp med på 50- och 60-talet upplevde jag som en riktig gråsosse, en ”tråkig” politiker utan impulsivitet och lockelse. Hans framträdande en gång i Hylands Hörna i slutet på karriären, där han drog historien om prästen som ”ladder öm”, bättrade på hans framtoning i mina ögon då i alla fall.

Jag började läsa och blev överraskad av den frispråkighet som TE hade i sina noteringar. Här sägs minsann precis vad och hur alla i omgivningen klassificerades. Själv hade TE väldigt liten tro på sin förmåga och kände sig ofta krasslig och otillräcklig. Då han  överraskande utnämndes till statsminister i oktober 1947 blev han av  omgivningen betraktad som en parentes efter den legendariske Per Albin Hansson, som helt hastigt dog samma månad. Efter 23 år som regeringschef omklassades han till Sveriges längste statsminister i dubbel bemärkelse, då han efterträddes av Olof Palme.

Dagböckerna ger som jag ser det, oavsett om man delar TE:s socialistiska syn eller inte, en bra bild av Sveriges nutidshistoria, förvånansvärd klarsynt och analyserande, samt utan baktankar, men utifrån TE:s ståndpunkter.

I den första delen 1945-49, som jag precis har läst klart, beskrivs de första åren som statsminister. Han går hårt åt bland annat folkpartiledaren Ohlin, som han aldrig verkar hitta något gott hos. Även TE:s närmaste kollegor och partimedlemmar hängs ut som mindre bemedlade å huvudets vägnar, så sker bland annat med en kommunalpamp i Värmland. han tar ofta själv på sig att saker ibland blivit felhanterade.

Nu har jag börjat med nästa bok och hoppas att den överaskar lika mycket.

….på resan blev det också! På Miami flygplats hade vi hyrt en Van för att vara säkra på att allt bagage för fyra personer skulle rymmas. Nu märktes nästan inte våra stora resväskor, alla övriga små väskor samt en kvarts lastpall med vatten på flaska i den 6-cylindriga 271 hästars automatväxlade Kia Sedona Van, som de kommande 7 dagarna skulle transportera oss kungligt komfortabelt runt Florida.

På väg till Kennedy Space Center

Efter en första övernattning i West Palm Beach, styrde vi så kosan mot Cape Caneveral och Kennedy Space Center. KSC med en entré på 280 kronor per person var verkligen en upplevelse! Först en två timmars rundtur med buss i omgivningen med ramper och visning av det gamla Apolloprojektet, sedan 3D-bio inifrån rymdstationen med astronauter och kosmonauter nästan i knäet, allt avslutades med en realistisk testuppskjutning, där vår upplevelse av g-krafterna verkligen var realistisk. Sedan förflyttning till Orlando.

Epcotbollen

Första dagen i Orlando Åkte vi till Epcot Center, ett ställe som vi besökt för 20 år sedan med barnen. Entré 572 kronor per person. Huvudattraktionen Spaceship Earth avklarades först. En liten besvikelse jämfört med första gången. GM:s sponsrade anläggning Testtrac var däremot helt godkänd! Attraktionen Mission: SPACE kändes också lite tunn efter KSC förra dagen. Vi tillbringade sedan mycket tid i World Showcase, där 12 olika länder presenterades. Vi åt lunch i Tyskland och en mycket god middag i Kina. Dagen avslutades klockan 20:30 med ett fantastiskt fyrverkeri, Reflections of Earth.

Andra dagen i Orlando besöktes Universal Studios. Entré 571 kronor.  Aningen matta efter första dagen höll vi ett lugnare tempo. En fantastisk 4-D film med Sckreck och hans vänner var nog största behållningen. 4-D innebär förutom 3D, lukt, vätska och rörliga biografstolar! Själv åkte jag också Hollywood Rip Ride Rockit, en berg- och dalbana som jag inte trodde var möjlig att uppleva med inälvorna i behåll. Jag kommer inte att åka den en gång till, snacka om g-krafter i verkligheten! Jag medverkade också i en katastroffilm om en storm, vi får se när den har premiär. En båttur med uppdykande hajar, explosioner vrak m.m avslutade dagen.

Everglades mot havet

Krokodil i Everglades

Sedan styrde vi kosan söderut och hamnade i en liten stad som heter Okeechobee. Alla hotell i Florida måste ha anlitat samma arkitekt, detta också. Hotellet låg fint vid en sjö där man inte skulle bada, vi närmar oss alligatorland. Här fick vi uppleva genuin landsbygd, goda grillade revbensspjäll till middag och fri drink i baren. Nästa dag bar det iväg ännu längre söderut och in i nationalparken Everglades. Det stora här var att möta den amerikanska krokodilen och aligatorn. Skillnaden mellan dem är att tänderna syns på den ene även då gapet är stängt, vem det var har jag glömt. Stort var också den tystnad och det lugn som vi mötte här jämfört med det larm och oväsen som präglade dagarna uppe i Orlando, mycket vilsamt!

Efter övernattning i Homestead utanför Florida City sattes kurs mot Key West, den sydligaste delen av Nordamerika. Key West är en ovanlig stad på många sätt, den är förhållandevis dyr på grund av inhemsk turism, men har en charm som förmodligen kommer från hippiekulturen på 70-talet. Mycket levande musik och många barer fanns det i den gamla stadsdelen. Solnedgången klockan 19:30 samlade massor av människor på Mallory Square. Där underhöll sedan gycklare, musiker, konstnärer och andra till långt in på natten, det märke vi när vissa återvände till vårt hotell vid 4-tiden på morgonen.

Solnedgång i Key West

Dagen efter startade vi mot vårt sista resmål, Miami Beach. Vi hade bokat ett hotell längs Collins Avenue vid den allmänna stranden. GPS:en förde oss som vanligt fint till målet. Det innebar att vi hann få lite sol på oss vid hotellets pool också. Nu stundade två dagar med sol och avkoppling här på beachen innan hemfärden.

Miami Beach

Collins Avenue på Miami Beach

Sjukt bra resa alltså! Men tyvärr insjuknade tre av fyra i förkylning och annat efteråt, också det minnen!

Vår båt Carnival Victory

Lite lätt förkyld och med jetleg efter 32,5 timmars flygande är vi nu återkomna från en mycket minnesvärd resa till Karibien och Florida.

Första veckan åkte vi på kryssning med Carnival Victory från San Juan i Puerto Rico och andra veckan tillbringade vi i Orlando, Everglades,  Key West och Miami.

Avresedagen hann vi först se lite av San Juan och det fort som under många hundra år var ett lås till Mexikanska Golfen. Fortet var aktivt även under andra världskriget för bevakning av tyska ubåtar.

Fortet i San Juan

Förutom San Juan på Puerto Rico angick vi hamnstäderna Charlotte Amalie på ön St. Thomas, Bridgetown på Barbados, Castries på St. Lucia, Basseterre på St. Kitts och Philipsburg på St. Maarten för att sedan återvända till San Juan. En dag tillbringades på havet.

På St. Thomas promenerade vi in till staden Charlotte Amelie. Längs vägen åkte vi en linbana upp till ett berg som gav fin överblick över ön.

Bridgetown på Barbados var väl relativt de andra mer okända öarna en besvikelse för oss som turister. Det var i och för sig enda stället på hela resan då det regnade någon timme. Vi tröstade oss med att besöka ett romdestilleri med mycket provsmakning i alla fall.

St. Lucia var nog den finaste ön. Där åkte vi på en guidad bussrundtur som även besökte en lyxig läkarvilla på en av höjderna med en fantastisk utsikt.

En ovanligare sorts luciadräkt, nationaldräkten

St. Kitts var också en ö av mindre ”värde”  för en turist. Vi gick en runda i staden, återvände sedan till båten där vi spelade ett parti minigolf.

Ankomsten till St. Maartens gjorde att vi plötsligt hamnade i EU, ön tillhör nämligen Frankrike och Holland! En fin ö med, som det verkade, välmående innevånare. Vi tog en taxi runt ön och fick se både den franska och holländska sidan.

Soldäcket på Victory

Åte till San Juan och en ny rundtur i staden innan flyget till Miami och andra veckan. Mer kommer senare. En mycket bra sida om kryssningar är www.seascanner.com

Dagligen använder jag tofflor på fötterna inne (och ute på sommaren). Mina fötter skulle annars jämt vara iskalla. Det beror förmodligen på att jag tänker så mycket att blodflödet till fötterna stryps för att kroppen ska hushålla med energi. Kalla fötter är helt naturligt så här på vintern då det är 25 till 30 grader kallt ute, men jag kör med tofflor året runt, dygnet runt!

Det här med dygnet runt gäller verkligen. På natten åker duntofflorna på. Visserligen kan det fram mot sommaren hända att de åker av igen men himla skönt är det att krypa i säng med dem i alla fall.

Det finns några korta stunder på dygnet då jag inte har tofflor på. Till exempel då jag duschar, kanske man skulle investera i badtofflor?

Sitter just nu och läser en bok om Suezkrisen 1956. Ser ut som en tanke med hänvisning till det som pågår i Egypten just nu. Författaren Sven Olov Johansson, var signalist i den första svenska FN-bataljonen UNEF.

Själva Suezkriget startade den 29 oktober då Israel angrep Sinai och Suez, sedan Egyptens president Nasser  i juli förstatligat det engelsk-franska kanalbolaget. Därefter kastade sig England och Frankrike in på Israels sida, som det skulle visa sig senare enligt en gemensam överenskommelse med kodnamnet ”Musketör”.

FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarsköld lyckades till sist med uppbringande av all sin diplomatiska skicklighet ordna ett eld upphör den 6 november. Under denna pressade tid föddes också idén med en FN-styrka för att övervaka eldupphöravtalet.

För att särskilja FN-trupperna från de stridande parterna skapades de ”blå baskrarna” som i själva verket på grund av tidsbrist kom från ett stort överskottslager i Amerika. I juli 1957 var det återigen relativt lugnat i området, tack vare Dag Hammarsköld och de nya FN-trupperna.Ja, och så fortsatte det med 6 dagarskriget mellan 5 och 10 juni 1967, Jom kippurkriget i oktober 1973 som så småningom slutade i Camp David-avtalet 1978 .

Sedan Israels krig med Libanon 1978, 1982 och 2006. PLO:s och Hizbollah:s inträde på scenen och så vidare. När blir Mellanöstern en politiskt stabil del av vår lilla men dyrbara värld?

Mina egna minnen från krisen 1956 var bland annat att min morbror fick köra bil på söndagar, trots att det var bensinransonering. Vi var nästan ensamma bilister på gatorna i Skellefteå en sensommarsöndag det året. Ett annat minne är från Ungernrevolten samma år, då vi hade en stor tändsticksask med Ungerska flaggan på. Den hade mina föräldrar köpt till stöd för upprorsmakarna.

Under 6-dagarskriget 1967 var jag på min första utlandsresa till Spanska Sitges söder om Barcelona och hade inte alls kontroll på vad som hände någon annan stans än där. Väl hemma blev jag via närstående varse om hur världen blivit omskakad igen.

las Ramblas i Barcelona 1967

…utan problem i år! Erfarenhet ger färdighet. Men det mycket mer snö på marken än förra året. Tack vare att vi fällt många träd på tomten verkar snön ha blåst bort från taken, en bra effekt av trädfällningen som jag inte räknat med.

Det var i alla fall en fantastisk dag, gick ned till havet och tog ett kort mot Holmön.

Nu går det undan. Slutet är nära. Idag blev jag efter nästan 11 år i projekt Botniabanan avtackad med alla obligatoriska tillbehör, blommor, tavlor, gubben ”lyftet” (ovan) och tal av VD.

Som jag antytt tidigare har det varit en fantastisk tid tack vare framför allt duktiga och trevliga medarbetare. Det monument som vi  lämnat efter oss skäms ju inte heller för sig.

I samband med mötet kom vi överens att jag jobbar till den 31 mars och står till förfogande till den 30 juni. Sedan är det långsemester!

Nytt år med stora förändringar. Dagen då det fria livet börjar, närmar sig med stormsteg. Nu är de bara 16 dagar med väckarklocka kvar. Den första februari är det meningen att min arbetsdag förminskas till det jag själv ”vill” jobba med. Lite efterdyningar blir det nog i alla fall fram till semestern, men väldigt lite.

Det har varit trevliga år, särskilt den senaste tiden, nästan 11 år med Botniabanan. Förväntningar på det nya livet? Ja, men det får jag återkomma till.