Anders Wikdahls hemsida, nu med "blogg"

Just nu pågår en debatt mellan Eva Hamilton på Sveriges Television och TV4 om de förutsättningar som gäller för intäktsfinansierade media kontra public service.

Jag kan inte annat än att hålla med henne om det viktiga i att ha en trovärdig, bra och kostnadsfri distribution av både nyheter och underhållning. TV4 är definitivt inte min favorit då det gäller att se på en förhoppningsfullt bra film och mitt i allt bli avbruten av i sammanhanget helt opassande reklamfilm, för att inte tala om den tid man måste avsätta om  man vill se slutet också.

Se på klippet från Youtube nedan, det sammanfattar mina synpunkter, dessutom med bra musik!

Länk:

!!

Knyckt från www.avigsidan.com

Eller en resa från uppgång till fall.

Jag håller på att med stort nöje läsa Tage Erlanders dagböcker från mitten av fyrtiotalet till sextiotalet.  De böckerna verkar vara som ett slags föregångare för dagens bloggare enligt Dagens Nyheters krönikör Björn Wiman. Erlander var nog en stor föregångare på många områden, men med mycket små tankar om sig själv. Det går inte att förstå hur han kunde dominera dessa decennier politiskt med tanke på hur han kritiserade sig själv som talare och debattör.

Att tänka sig att Erlander skulle sko sig på det allmännas bekostnad är helt orimligt, i så fall krävs hållbara bevis. Erlander åkte spårvagn till jobbet och blev ibland hämtad av sin fru Aina i Amazonen. Någon reseräkning från henne i detta sammanhang är lika otänkbar.

Då styrde inte riksdagens anvisningar och regler i första hand, utan moral och sunt förnuft, något som även idag måste vara ledstjärna  före diverse reglementen. Det gäller alla medborgare, men särskilt våra folkvalda, de måste vara beredda på speciella krav från oss väljare.

Sveriges på 1900-talet största parti har nu passerat sin storhetstid och är akterseglat av tiden själv. Jag tillhör inte de politiskt närmast sörjande, men måste ge Umeås Lennart Holmlund rätt i att tidigare i år överväga sin avgång om Juholt skulle väljas till ledare för socialdemokraterna. Holmlund har fått rätt många gånger då han uttalar sig efter att ha ”tänkt till lite” och han har förmodligen en stor politisk känsla för vad som är gångbart. Nu för tiden kommenterar inte Holmlund något kring Juholt, också det är värt att notera.

När Juholt i riksdagen säger att ”ingen ska behöva tvivla om vart Socialdemokraterna vill ta landet” så tvivlar jag på att följa med på den resan, liksom på hans omdömesförmåga och på hans kompetens som oppositionsledare och som eventuellt möjlig statsminister.

Alliansens medarbetare sitter troligtvis nöjda på sina rum och planerar för ytterligare fyra år vid makten efter nästa val. Segern är redan klar! Se bara upp för omotiverade reseräkningar och andra avarter av girighet. För dagbok över var ni är, vilka ni möter och håll koll på ekonomin, så som de som vill lyckas politiskt  i USA gör.

En annan gång ska jag tycka till om press, undersökande journalistik, meddelarfrihet och annat nödvändigt i den fria världen, något som precis har drabbat Juholt.

Så är vårbruket avklarat, minst två veckor tidigare än normalt, både hemma och i stugan. Jordfräsen är på reparation för tredje året i rad, den är 34 år gammal och börjar få krämpor. Men dessemellan är den pigg och rask samt det viktigaste: lättstartad.

Dags att börja med produktutveckling och försköning av utemiljön. Något som väntat  i ett antal år är rabatten utanför matrummet som inte fick sin kantsten mot gräsmattan vid den förra uppdateringen för 10 år sedan.

Första problemet var att hitta en kantsten som liknar de gamla. Men vi frågade en som vet (Beijer Bygg) och där fanns identiska stenar till ganska rimligt pris. Sedan var det bara att gå till verket. Ett ganska enkelt jobb om man tittar på lite avstånd.

Glömt var att en björk stått i ena hörnet och framför allt tillhörande stubbe. Att samma hörn inte var i rät vinkel borde väl vara ett lätt problem med den maskinpark som finns i garaget, alternativt i stugan. Lagen om tji inträffar naturligtvis då det handlar om maskinerna, den man behöver är naturligtvis på annan plats just då.

Jobbet är nu i full produktion och stubbresterna är avlägsnade. Det fräsfirman inte hade gjort ordentligt för tre år sedan gjorde jag med spett och spade. Just nu jobbar jag med det sneda hörnet som alltså blivit ett riktigt pysselhörn. Då det är klart är det bara att stapla sten raket fram, eller……

Bonusmaterial från påsken, våra barnbarn på besök:

Isac i stugan under påsken 2011

Noa på gården påsken 2011

Fina killar tycker farfar och farmor!

Nu är alla beställda vitvaror på plats, ja nästan. Naturligtvis passade inte den nya induktionshällen i hålet efter den gamla. Bredd och djup var exakt samma, men höjden hade jag inte kollat. Därför startade operation sågning av mexitegelsten för att få plats med spishällen. All nödvändig maskinutrustning samlades ihop, utrymmet kring spisen kläddes in med absolut täta lakan och maskiner och belysning arrangerades. Själva operatören, dvs. undertecknad, ikläddes nödvändig personlig utrustning för att på bästa arbetsmiljömässiga sätt angripa tegel muren, se nedan.

Operatör före ingrepp

Själva arbetet kunde då börja. Det gick fint men dammade fruktansvärt under lakanen. På slutet hjälpte inte belysningen mycket. På en halvtimme var jobbet klart och jag kunde  med viss stolthet kliva ut ur lakanstältet. Naturligtvis hade det läckt ut ”lite” damm men ändå är jobbet över! Hur resultatet blev? Det får vi se då dimman lagt sig om några timmar!?.

Operatör efter ingrepp, men före sanering

Under hösten har suget på att investera i nya vitvaror i köket och i nya däck till bilen känts allt kraftigare. (I själva verket är däcken helt slut och spishällen, köksfläkten samt frysen likaså.)  Dags att kasta sig ut i kommersen.

Visst var det så att Gislaved och Nokia tillverkade de bästa däcken sist? Gram gjorde väl bra kyl/frys på sin tid? Electrolux är ju bra men dyra, precis som Miele (som väl var franskt, eller tyskt?)

Vår Siemens diskmaskin går ju fortfarande bra och ugnen från Husqvarna ska väl gå ett tag till, men inte är det lika bra grejor som  .

Nya märken som Gorenje och Samsung vågar man väl inte lita på, eller Whirlpool?

Nu måste detta utredas, vi börjar med däcken. Gislaved, till att börja med, visar sig vara ett varumärke hos det tyska företaget Continental AG, med andra kända varumärken t.ex. Uniroyal, Semperit, Barum, Viking och så Gislaved och Continental naturligtvis.

Nokia är väl ett rejält finskt företag som gör mobiltelefoner, gummistövlar och däck och kan vinteväglagets förutsättningar? Inte mycket rätt, en fabrik ligger visserligen i Finland men den nya fabriken ligger i Ryssland och störste ägare är Belgiska Bridgestone Europé NV/SA. De säljer också däck under namnet Nordman och Hakkapeliitta.

Men Michelin är väl ändå Michelin? Ja, det verkar så men Michelin äger också  Klèber och  sedan 1990 äger de också Uniroyal-Goodrich Tire Company i USA.  (Men varumärket Uniroyal äger ju Continental?) De har fabriker i USA, Kanada, Thailand, Japan, Polen, Manilla, Columbia, Kina, Algeriet, Ryssland, Rumänien och Tyskland och Ungern (Taurus), förutom i Frankrike förståss. Man förstår varför de också ger ut Guide Michelin, en restaurang guide för gastronomer runt om i världen.

Med dessa nödvändiga basfakta åkte jag till HB-däck och köpte Continental utan att fundera mer.

Hur är det med vitvarudjungeln då? Jo, lika stora konglomerat är dessa jättar.  Electroluxkoncernen till exempel förfogar över bland annat dessa varumärken:

Zanussi
Wascator
Westinghouse
AEG
Electro-Helios
Husqvarna
Volta
och en massa andra mer eller mindre kända.

Bosch eller Simens då? Ja dessa företag gjorde det genom en joint venture och bildade Bosch Siemens Hausgeräte GmbH, där varumärkena Bosch, Siemens, Gaggenau m.fl. ligger samlade.

Cylinda, det gamla fina svenska märket, finns ju kvar, eller? Jo det stämer men varumärket heter numera ASKO och ägs sedan i augusti 2010 av det slovenska vitvarutillverkaren Gorenje, skandinavsk produktion är det fortfarande. Gram, det fina danska märket, ägs numera av Amica Wronki S.A. i Polen och produktionen är flyttad.

Vad ska man nu köpa i denna djungel? Jag valde att ringa till Gränsbygdens köpcenter i Markaryd och handla en Electrolux köksfläkt, en Electro-Helios spishäll och en Bosch kyl/frys, enkelt!

Jag hörde en intervju med Torgny Lindgren härom dagen. Det som fascinerade mig i det han berättade var den osäkerhet och även otillräcklighet, som denne store författare från Västerbotten kände, trots att han är världskänd och sitter i Svenska Akademien. Är det  ”Skelleftesyndromet” han har råkat ut för?

Syndromet kan beskrivas som följer. (Här måste jag  först berätta att jag är född och uppväxt i Skellefteå.)

Skelleftebon bekymrar sig om allt som eventuellt kan inträffa eller inte inträffat. Om huruvida det beror på honom att det blev si eller så och vad man kunde ha gjort annorlunda. Han grämer sig med stor energi över saker som han inte kan påverka, men som man utan större risk kan ha synpunkter på.

Syndromet kan sammanfattas i en allmänt pessimistisk läggning för personen, som gör att man alltid utgår från det värsta scenariot som kan uppstå. I det fall han måste uttala sig i lite mer positiv nyans gör han oftast en negativ omskrivning, som till exempel om maten varit riktigt god: ”Det här var ju inte så dåligt!”

Frågan är nu, går det i arv till kommande generationer, eller är det miljön i norra Västerbotten som skapat syndromet?

Åter till Torgny Lindgren, fortfarande en stor pessimist, trots ett antal år i mindre karg miljö. Det oroar mig. Han kan också vara ordkarg, som till exempel i mötet med en annan  författare, Stefan Stenudd (blogglänk). Torgny Lindgrens pessimism kommer också fram i hans senaste (sista) bok ”Minnen”, där minnet beskrivs som ”synens gråstarr och hörselns tinitus”.

Läs biografin på Wikipedia.

Synpunkter?

Äntligen är det nya taket ovanför ytterdörren på plats. Tyvärr har dörren under väntetiden på detta blivit rejält  utsatt för vädrets makter och tidens tand. Nu är i alla fall dörren slipad och dokumenterad av min för dagen nyinförskaffade kamera, en Sony A350. Den ”gamla” A100:an, som jag är mycket nöjd med, har omhändertagits av en mig närstående person, som numera utvecklat sitt fotokunnande på ett övertygande sätt.

Framstegen i dörrprojektet kommer naturligtvis att redovisas här längre fram. Som vanligt har projektet utvecklats med ett trapp-  och räckestillägg. Alla bilder kommer numera från denna kamera:

Jag är en ganska nöjd bilägare med en körglad bil och egen tillhörande körglädje. Att köpa och äga bilar är väl bland de sämsta affärer man sysslar med, men vad gör man?  Ett alternativ som ju tilltalar alla miljövänner och förmodligen min fysik är att börja cykla, men det får bli en alternativ lösning i mindre stressade situationer.

En del i bilägandet är att hålla  bilen i skick, tvätta den, byta däck och glödlampor. Och just det senaste har jag alltid klarat själv, men med mer och mer irritation över hur biltillverkarna gör det svårare och svårare för oss bilägare att göra något. Nu blev måttet rågat då vänster parkeringsljus svartnade.

Enögd bilstrålkastare av känt märke

Problemet började då ny lampa skulle införskaffas. Enligt instruktionsboken heter den w5w och kostar 16 kronor. Snabbt inhandlades en dylik på  närmaste bensinstation. På kvällen skulle lampan bytas. Efter två timmar hade jag fortfarande inte kunnat klämma in mina fingrar mellan alla olika burkar och slangar som naturligtvis råkade gå förbi lamphållaren. Jag blev tvungen att ge upp.

Nästa morgon kontaktades den trevliga märkesverkstaden, som tipsade om en lucka i hjulhuset, från vilken man kommer åt lampan.

-Men har du Xenon lampor?

-Ja, det har jag!

-Då går det inte, du måste ta bort hjulet och skruva ned innerskärmen, så kommer du åt! Förresten det är en speciallampa för parkeringsljuset till de strålkastarna. Den kostar 367 kronor och finns bara här.

-Kul, vad är det för speciellt med den lampan?

-Ja de är en vanlig halogenlampa på 21 watt, men den är ingjuten i en speciell hållare för att passa här.

Jag körde omkring i en vecka ”enögd”  så att den värsta frustrationen skulle lägga sig. Sedan kröp jag till korset och ringde verkstaden igen för att beställa tid för lampbyte. Det gick bra, jag bad att få se på, utbildning är ju aldrig fel. Nu bör jag klara nästa byte!

Räkningen slutade på 652 kronor!

I helgen var det dags att fira vår jubilar som fyllde 90 år. Hon bor i Norsjö cirka 8 mil in i landet från Skellefteå. Det blev en trevlig sammankomst med tillfälle för oss släktingar att träffas efter att inte ha setts på många  år. Naturligtvis fick vi tillfälle att bli påminda om gamla minnen också.

Men nu till frågan; vilka vägar bär till Norsjö?

För två år sedan åkte vi från stugan upp till Norsjö. Då valde jag att ställa in ”kortaste väg” på GPS:en. Det blev redan i Robertsfors en oväntad upplevelse då den vänliga kvinnorösten  först skickade in oss på en skogsbilväg som sedan övergick till en skoterled. Efter en stund var skoterleden spärrad, men alldeles innan sa den vänliga rösten ”sväng vänster” och mycket riktigt där dök ännu en skogsbilväg upp. Här skulle man nog ha en annan bil än en asfaltstrykare? OK, en erfarenhet rikare.  Backa var inget alternativ, det var framåt som gällde. Till sist kom vi ut på den lite större vägen till Gumboda.

Nu var vi redan en timme sena mot vad vi tänkt oss. Jag bytte taktik och valde sedan ”snabbaste väg” på GPS:en. Via Burträsk kom vi så fram efter tre timmar! (Hem valde vi den breda vägen via Boliden och Skellefteå.) Slutsatser:

1)  kortaste väg är inte snabbaste väg.
2) kortaste väg bör köras med SUV.
3) termos med kaffe förhöjer njutningen med detta val.

I år valde vi vägen över Robertsfors – Bygdsiljum – Burträsk – Bastuträsk till målet. Efter 2 timmar började vi tycka att vägen kändes lång och det tog 25 minuter till innan vi var framme.  Inte heller det här valet känns rätt.

GPS-tekniken och de webbaserade kartorna bör ju kunna ge en god vägledning till de olika alternativ som ändå finns. Dags för en grundlig utredning i objektivitetens tjänst. Efter att ha utnyttjat tekniken samt vägt in tid och komfort, kan följande topplista publiceras :

Delad plats 3:
-Umeå -Robertsfors -Bygdsiljum -Burträsk -Bastuträsk -Norsjö, 194 km, tid 2 tim 25 min.
-Umeå -väg364 -Burträsk – Bastuträsk -Norsjö, 188 km, tid 2 tim 21 min.

Delad plats 2:
-Umeå -väg E12 -Lycksele -Rusksele -Norsjö, 202 km, tid 2 tim 17 min.
-Umeå -väg E4 -Skellefteå -Boliden -Norsjö, 198 km, tid 2 tim 12 min.
-Umeå -Vindeln -Åmsele -Rusksele -Norsjö, 192 km, tid 2 tim 9 min.

Ensam på plats 1:

-Umeå -Vindeln -Sikseleberg -Risliden – Norsjö, 160 kilometer, tid 2 timmar. (Brasklapp dock; Bör undvikas under vårförfallet!)

Såja , nu är det klart hur vi kör nästa gång det bär av till metropolen Norsjö.